Marillion Weekend 2009, here i come!  Pope Robin Laurén has been registered, i’ll be sharing a crib with Frans Keylard, his brother and a friend of his, and we still have two beds to spare. Anyone want to join in? Oh yes, and the joint has a sauna, of course.

I’ve been waiting for this since… well for quite a bloody number of years anyway!

Vid hemulens skägg, så man var mosig efter gårdagskvällens Flogging Molly-gig. Jag har aldrig i mina dagar jumppat [0] så mycket på en konsert. Stämmningen var som trängseln, vansinnig, svettig, yr och galen. Ni som har kvällens Molly-gig framför er… ja, vad kan jag säja? Ni behöver inte jogga eller gå på gym på en vecka. Minst.

Ta med akustiskt neutrala öronproppar (sparris duger oxå bra), tillräckligt med ölpengar, lättaste t-skjortan samt handduk och ombyte för hemresan… och ett par pogo-vänliga skor. Simma fram till folkhavet nära scen. Skräna och skutta som en ekorre på amfetamin i nittio minuter. Förvänta dej svettstorm i en varm, shejkande sardinburk. Delta. Det förlänger ditt liv.

Tack och lov var inte keikkan längre. Men skitkul var det

[0] Gymnastiserat för er vattusvenskar, men hoppat duger faktiskt oxå bra

Oi teitä, Sanoma Magazines. Jos te vain kouluttaisitte ulkoistamianne suoramyynti-ihmisiä (tai organisaatioita?) hieman paremmin, olisi teillä nyt vanha asiakas jälleen tilaavana asiakkaana.

Mutta.

Ring ring. Aamulatte pöydälle. PP hakee numeroa. Henkilö jota kutsukaamme nimellä Nopea K soittaa. En tunne tätä henkilöä. Koska kyseessä voi olla työasia, vastaan kohteliaasti. eCraft, Robin Laurén.

No Krxxfstp Connexion-ooyystä-päivää olisikohan siinä robinlaureen?

Juu, on tässä, mutta voitteko toistaa, kuka olette ja mistä soitatte?

Krxxfstpp (taustamelua puhelimessa) voisinko puhua robinlaureenin kanssa.

Juu puhutte. Mistäköhän olisi kysymys?

No koska (paljon taustamelua puhelimssa, ja jonkun verran kahvilassa) haluaisin (melua.. olisikohan ohittava auto?) lahjan [...] tietokonelehti kuudeksi kuukaudeksi tai mikrobitti viideksi kuukaudeksi.

Ai miksi minä sellaisen lahjan olisin saamassa?

No kun sinä olet vuonna 2003 tilannut tätä tietokonelehteä (lisää melua)

No sehän kuullostaa hyvältä. Antaa tulla vaan.

Tässä vaiheessa selviää, tosin suurella melutaustalla, että lahjaan kuuluu sellainen koukku että minun pitäisi myös tilata lehteä jonka olisin saamassa lahjaksi.

Oletko siis myymässä minulle lehteä?

No… joo-o.

No olisit sanonut heti (miten niin kiitoslahja?). Ilmoitan Nopealle K:lle että minun numeroni on jo usean vuoden ollut listalla joka kieltää suoramyynnin ja että tämä on työpuhelin minne en halua vastaanottaa myyntipuheluita. Jos haluatte myydä minulle lehteänne saatte lähestyä minua jollain toisella tavalla. Kiitos.

(no… höh)

Kiitos. Kuulemiin.

Jos Connetion-vai-mikä-lienee olisi kouluttanut myyjäänsä miten lehteä myydään, olisin ollut jälleen listoilla, vaikka en halua suoramyyntipuheluita luuriini. Ken tietää, ehkä meikäläisen do-not-call-sopimus on mennyt umpeen ja pitää tehdä uusi “puhelintarjonnan rajoituspalvelu” soittamalla numeroon 0600 13404 (0,39 €/min+pvm).

Tässä muutama vinkki:

• Lukkiudu hiljaiseen, kaiuttomaan huoneeseen.
• Puhu selkeästi.
• Esitä asiasi selkeästi. Älä kiertele.
• Jos hymyilet puhelimessa, se kuuluu. Hymyile siis puhelimessa.
• Keskity asiakkaaseen.
• Käy se muutaman illan suoramarkkinointikurssi. Se on ihan hyvä (ja varmasti myös olemassa).

Jos Sanoma Magazines (tai Tietokone-lehti) vielä tämän jälkeen haluaa myydä minulle sen 9 kk:n tilausen kolmen kk:n hinnalla, niin hyväksyn tarjouksenne, asiallisesti esitettynä.

I have one ticket to sell for tomorrow’s Flogging Molly gig at Tavastia. And it isn’t mine (this time ;)). Mail me or post a comment.

Jag har en extra biljett till salu för morgondagens Flogging Molly-keikka på Tavastia. Kontakta mej.

Minulla olisi myytävänä lippu huomisen (6.5) Flogging Molly-keikalle Tavastialle. Heitä mailia tai tekstari, tai jätä kommentti.

Indiana Jones and the lost thumb.

Olvi soltserar som enda överlevande independent-bryggeri sedan 1800-talet i Finland med ett 130-års jubileumsöl. Står det på burken. Om själva ölet står det däremot ingenting, vilket kanske inte är speciellt överraskande för en finlänsk maltbrygd, där man å sin höjd drar romantiska paralleller till björnar, Fänrik Ståls sägner och legendariska vardagshistorier.

Olvis jubileumsbrygd är inte tokig, om än inte något som tävlar med de fyrakorkade brygderna jag inmundigat i denna gemytliga serie om kvällsöl. Smaken är frisk men mustig, ganska stor (börjar jag låta som en vinkännare redan? Pyöreähkö muttei pallomainen). Eftersmaken är ännu större men är stundvis lite unken, vilket går om efter ett tag, eller med nästa klunk. Lättdrucket är nämligen oxå detta öl.

Med tanke på att jag antagligen betalade klart mindre för denna burk än för de brittiska buteljerna så ska det här nog vara ett klart prisvärt kap. Tre burkar av fem.

Kvällens öl har det lite ödesdigra namnet Lia Fail, kommer från Skottland och bär orden “distinctively rich” på ettiketten. Namnet är inte (bara) ödesdigert för att det låter som ett misslyckande utan för att det betyder “Destiny stone” på gaeliska och är den stenen vid vilka Skottlands kungar historiskt har krönts. Titeln lovar mycket och det skotska landskapet på ettiketten är romantiskt.

Men.

Innehållet inlöser tyvärr inte förväntningarna. Och här vill jag understryka nåt som jag inte understrykit de senaste kvällens kalja-rapporterna: det här är alltså vad jag, en enkel öldrickare utan minsta tillstymmelse till expertis i mej, har att tycka. Det här är vad jag tycker, och jag har rätt till min felaktiga åsikt. Så det så.

Lia Fail möter min tunga som en lite halvsöt memma med smått jästig smak. Inte ens en vidare orginell sådan. Två horisontella streck i protokollet.  Trist.

Men ta en liten paus och det blir bättre. Eftersmaken är nämligen nog så hyfsad — tänk om bara resten av ölet skulle vara lika bra? Färgen är oxå vacker och bubblorna är trevliga, men i övrigt är Lia Fail ett öl jag ska försöka komma ihåg att inte köpa igen. Eller så måste jag lära mej att tycka mer om lite sötare, jästigare öl.

Två korkar av fem.

Update: Efter sisådär 4/5 av flaskan så börjar jag tycka att den här kanske inte var så tokig ändå. Är det här som ett lite halvdåligt rövin (mindre dåliga röviner är rödvin), där det andra glaset smakar bättre än det första, och efter det är det inte så stor skillnad?

Jag har tenderat hålla mej ifrån veteöl i annat än strikt akademiskt intresse, och efter det, undvika det även i akademiskt intresse. Men idag såg beskrivningen för Okell’s Mac Lir Wheat Beer i den mån intressant ut att jag beslöt mej att infhandla en butelj. Beskrivningen tesade något i stil med att till skillnad från de bavariska eller belgiska veteölen har denna en beska, maltighet och andra facktermer jag antagligen behöver bekanta mej närmare vid om jag ska ha nån närmare aning om vad jag inmundigar.

Så en putell veteöl blev det. Med attityd. För det har Mac Lir tammigomårån gott om. Mac Lir attackerar som den keltiska krigarhjälte och gudafigur bärsen tagit sitt namn efter. Och har präktig eftersmak. Trots det är den lättdrucken.

Lite av den där jästigheten jag inte är så du med har vi här igen, men faktiskt inte så mycket att det skulle störa. Och nu tror jag känner igen vad i vetebärsen inte varit så förtjust i, men vad det än är så fungerar det riktigt bra i denna tappning.

Färgen är ljus, som den så vitt jag kan förstå ska vara, och skummet är enormt. Och bubblorna är precis som jag vill ha dem. Det blir väl nästan så att man får lust att vilja vänja sej vid något sånt här. Fyra korkar av fem. Faktiskt.

Magical mystery menyn var mums på Mecca. Långsam var den, så reservera fyra timmar och ett gott sällskap. Vidare mystisk var den ju kanske inte heller, men allt vad som bjöds var värt börjans hunger och uttråkan nästintill desperation.

Anländ alltså inte vrålhungrig och ha det lugnt!

Morr. Safarin krashade medan jag skrev förra versionen av det här och oaktat vad Wordpressen sade om att den sparat draften så fanns inget då jag kom tillbaka. Morr.

Men på tal om draft, här kommer en lite snabbare och mindre poetisk salva om kvällens jouröl (som inte i kväll intas för att frun jourar utan för att hon är på raj-raj med sina kolleger, men synd om mej är det ändå. Så det så).

Jag var inte riktigt säker om det var en marknadsföringspluj eller nåt autentiskt bra med att sälja en öl med epitetet som enbart ges de finaste av maltdrycker: Single Malt. Ölen vill varken kallas bitter eller lager eller pale ale eller nåt i den stilen, utan bara helt enkelt beer. Single malt beer. Kanske det är helt korrekt, men sådär som mindre proffessionell öldrickare så är det ju lite förvillande.

Om ölen ändå ska ha nån yttre kvalitet att bejubla så är det den underbart gyllengula färgen, som är nästintill identisk med den ädlare maltdrycken, den skotska single malt whiskyn. Och har ni hört (ja, eller odérat) på maken, den doftar faktiskt lite whisky den oxå!

Men Basemannens tips till trots (”Sniffa ölen så räcker den längre”) tar jag en djup provklunk.

Mmmm. Intressant. En lättdrucken men ändå sofistikerad kalja med mild smak och lång, nog så smaklig eftersmak. Torr som snus. Friskt bitter. Ingen jästighet. Kanske till och med lite, lite rökighet. Faktiskt en oväntat positiv upplevelse!

Ändå kanske jag inte riktigt kan associera denna bärs med mina favoritdrycker. Den känns lite som Katainen, som sin ålder till trots alltid kommer att kännas som en barnrumpa (eller modell för hudvårdsartiklar för män) i jämförselse med Riktiga, Garvade politiker (som tammifan inte använder nå mejk inte). Bubblorna är för små och många och rusar emot som tio tusen hundvalpar i stället för att bete sej som en sansad malt som legat på fat i åtminstone tolv år och bara lagrat.

Men som sagt, inte illa. Passar bra som kvällens andra öl. Dryga tre korkar av fem. Tre korkar och ett underlag säjer vi.