Nu tror jag dokusåpmakarna har tagit ett steg för långt. Det senaste UPN11 har att bjuda den amerikanska publiken är reality-serien Amish in the City. Updaterad 2004-Ju-22 @ 22:40 EEST

Jisses.

Snabbt sammandrag för de oinvigna: Amish är en “sekt” kristet troende som lever lite utanför samhället enligt gamla tiders seder. De lever enkelt och hederligt och med så lite kontakt med modern teknologi som möjligt. Amish fick en publicitetsguppa knappa 20 år sen med (den alldeles utmärkta) filmen The Witness av Peter Weir (med Harrison Ford i huvudrollen). Men tillbaka till schemat.

Det finns en liten, liten tanke bakom Amish in the City. Vid sisådär 16 års ålder, har amish-ungdomar rätt att ta “ledigt” från samhället för att bekanta sej med den stora världen. Perioden kallas rumspringa (från den gamla holländskan, och betyder att springa omkring). Efter att ungdomarna “sprungit rumt” ett tag — det brukar bli en hel del “oamishka” aktiviteter under den tiden — brukar majoriteten av dem vända tillbaka till den amishka tron och det amishka samhället. Inget under. Där ute i den stora världen har de knappast så många bekanta och utan den ordning i livet de haft under de tidigare femton åren så kan livet kännas rätt så tomt och meningslöst med bara rajtan tajtan.

Har UPN11 gjort det hela med ens lite stil, så har de ha gjort en dokumentärserie med fem amishungdomar och deras kontakt med Stora Världen. Och gjorde de som jag antar att det gjorde, så har de gjort en publicitetssökande serie där amish-ungdomarna är som aporna i bur man tittar på och där Stora Världen är något fritt och underbart och tittarna bara hoppas att de ska se det riktiga ljuset och nutiden.

I första episoden åker ungdomarna till stranden. Flickorna är klädda i bikini. Go figure.

Amish in the City har premiär den 28 juli. Ursprungligen skrev jag här att jag inte kommer att göra några extra strapatser för att se den första episoden men så insåg att det där ju var just så enögt som det kan vara. Här baknar jag ner ett programkoncept utan att ha skådat den slutliga produkten. Naturligtvis borde jag ju se en episod av AITC för att befogat kunna ha en åsikt mot om serien. Don’t knock it ’til you tried it, som amerikanerna säjer, och det är i princip alldeles rätt. Men ändå tycker jag det hela låter lite för sensationssökande och exploaterande för att vara riktigt rätt.