Vilken skitvecka man får vara med om.

Tisdag får jag meddelande om att min mormor håller på att dö. OK, så hon är gammal och sliten och det är ett mirakel att hon kunnat hållas vid liv så här länge, men ändå kändes det för jävligt att höra att idag kommer det att ta slut. Nå, det gjorde det inte, men det var ett par dagar jag inte vill leva om. Fast det får jag nog ännu.

Torsdag frågar chefen om jag har tid för ett litet möte. Jag anar onåd — antingen borde jag börja spela poker, eller hon aldrig börja. Hennes meddelande: min arbetspost som systemanalyst kommer (antagligen) att saneras bort ur koncernen. Kilometerfabriken kallar, om inte koncernen bestämmer om sej (yeah, right). Jag hoppas få ett jobb på Skolan så jag äntligen kan få min DIpp gjord. Men med tanke på att jag de senaste månaderna regelbundet fått göra “övertid” (=gå sent från jobbet) är det ju klart att det nog finns jobb att göra, inte bara för min arbetsbeskrivning.

Då dessutom denna blogg befinner sej hos min arbetsdrivare så kanske även den får genomgå en förenklingsprocess och flyta till welho eller nån annan lika gloriös ISP. Petitesser i helheten, men lite ledsen blir man ju om ens fina hackerier får sätas på hyllan. Och då menar jag inte mina inlägg utan den kod som ligger bakom bloggen.

Men vi går vidare.

Fredag köper jag efter månaders kverulerande ett TV-kort till min dator. Lite tröst ska man väl ha. Det skulle vara lajbans att kunna kika på Star Trek på bussen då jag ändå aldrig hinner se på teve då jag är hemma. Men fan heller. Trots att WinTV-korten lär fungera bra i Linux så gäller inte det i mitt fall. bttv doesn’t support your Conexant 2388x card säjer systemet. Så antingen får jag bära kortet tillbaka till Verkkokauppa (tackolåv att de flyttat till bara ett par goda stenkasts avstånd härifrån), eller så får jag nedgradera till Windows (rajt).

OK, trenden är ju från det morbida till det bara måttligt störande, så mot söndagen ska jag väl få ett myggbett att marra över. Som detalj må ännu nämnas att U2:s Walk On och Peter Gabriels + Afro Celt Sound Systems When You’re Falling som av ren händelse råkade spela i min portabla mp3-apparat på bussvägen hem på torsdag eftermiddag räddade mej från spontan depression.

And I know it aches and your heart it breaks
You can only take so much. Walk on.
Leave it behind.

All that you fashion, all that you make
all that you build, all that you break
All that you measure, all that you feel
All this you can leave behind. Walk on.