Jag skrev tidigare om vad kul man kunde ha om alla wlan-användare skulle jobba tillsammans och låta varandra surfa på varandras bandbredd. Detta var en kommentar till Robert X. Cringelys artikel om ungefär just det. Nu har den gode Robert skrivit något av en uppföljare, där han berättar om en kanaduck som gjort något i den stilen.

I Andrew Greigs grannskap kan alla tala VoIP-samtal och titta på teve, live eller “inbandat” (att tala om band när det egentligen handlar om skiva tycker jag är lite missvisande) över lokalnätet. Andrew själv har en liten serverfarm i garderoben med ett tevekort per uppkopplat hushåll och så kör han med Asterisk som telefoncentral. Fina grejer. Dessutom har herr Greig sumpat sina fula desktop-maskiner från vardagsrummet och kör sina teve- och VoIP-tillämpningar med aningen kustomiserade Zaurus-PDAn. Och all data körs över 802.11a, dvs över 5 MHz-bandet i stället för det mer konventionella 2.4 MHz-bandet Bluetooth, mikrougnen och 802.11b/g använder (hur grannskapet klarar av att harmoniskt dela på ett trådlöst lokalnät är förståss mer än vad jag vet — antagligen kör han med alla 24 tillgängliga .11a-kanaler)

Och det roliga är att i Kanada är detta helt lagligt. Ja, telefonservicen skulle helt säkert vara lika laglig här i Finland, men att agera tevecentral lär väl inte vara det. Se bara på hur det gick för de påhittiga plattlandsborna som ville se på svensk teve men Ylleradion valde att bara skicka de kanalerna digitalt. För att få våra provinciala hjältar att byta om till digitalt. Nejdå. De grundade sej ett antennalag, mottog den digitala signalen, översatte den till analogt och körde ut den analoga svärjeteven till alla involverade.

Sist och slutligen gick det faktiskt så att antennbolaget fick rätten på sin sida, men med respit och undantagstillstånd.

Det, och att Profesor Lessig i en kort kommentar i IT Managers’ Journal beklagade sej över att hushållen är så dåligt bredbandskopplade i den stora staden USA, fick mej att ta en trängande titt på Svea Bredbandsbolag och att de erbjuder 24 Mbit/s för 449 skr/månaden (och 100 Mbit/s för SEK595/månad). Här i teknologins lovade land, rajt, får jag för femtio euro (449 SEK är = 49,72 €) en 1Mbps/30kbps uppkoppling från Welho; från Elisa får jag en 4M/512k-uppkoppling för 69 € i mån (595 SEK = 66 €). Privatpersoner kan inte ens få köpa en högre bandbredd än 4 Mbps till eget hem här (Min Welho Pro har i princip “ingen definierad maxhastighet”, men kabelmodemet är specsat till 10 Mbps och är antagligen half-duplex, så 4 Mbps är det mesta man ens teoretiskt sett kan hoppas på).

På Åland och i Sverige ser de på film genom sina bredbandsuppkopplingar (Ålcom ger en maxhastighet på 8..12 Mbps). Här sitter vi med våra patetiska snålband och undrar. Rajtan tajtan