Jag tänkte för nån vecka sen skriva en kommentar då Disney köpte upp Pixar. Stora pengar byter hand. Koncensusanimatorn köper geekarna med konstnärlig talang. Snyft snyft, orätt är världens lön och en hel fotbolsplan med attityd går i graven. Disney har ju under några år gjort samarbete med Pixar (Toy Story 1 och 2, A Bug’s Life, Monsters Inc., Finding Nemo…) och det var länge tal om att The Incredibles skulle ha varit sammarbetets sista film och att Diz sedan skulle upprusta sej en egen animationsavdelning och i samma veva ge foten åt alla som ännu jobbade med penna och papper — och så gick det ju egentligen, fast inte som jag väntat mej.

Men affären, insåg jag, hade en intressantare vinkling.

Huvudägare i Pixar var nämligen Steve Jobs, Kungen av Apple (två gånger, dessutom), som bytte sina Pixar-aktier mot mer lättsålda Disney-aktier. Men med ett sådant kapinnehav måste han ju dessutom få an ansenlig syl i vädret gällande distribueringen av Buena Vistas filmproduktion (Walt Disney Pictures, Touchstone Pictures, Hollywood Pictures och den intressantaste, Miramax Films). Filmdistribution och viPod, eller för att spinna vidare, filmdistribution genom ITMS till MacMediagrunkan där hemma, dvs nästa generations MiniMac, eller varför inte varenda Mac, som numera gott kan dubbla som MacMediacenter (läs: Front Row)? Mmm… pengar.

Jag valde att inte kommentera mitt resonemang. Orsaken var att jag var säker att Robert X. Cringely skulle göra det inkommande veckoslut, och som vanligt med insikt som närmar sej konspirationsavslöjande. Med andra ord, han skriver phan så mycket bättre än jag.

Bob bar upprepade gånger teoretiserat om att den verkliga orsaken till MiniMacens existens inte är att fungera som inkörsport för Windows-användare (Linux-användare behöver inte konverteras, Macinstoshar kör ju redan Unix) utan att bli en attraktiv mediaterminal för hemmen — med exklusiv anknytning till Itunes MusicMedia Store. Ett mellanting mellan en videobandspelare, ett fotoalbum och en iPod. Och pengarna bara fortsätter att rasa in.

Och jag hade rätt. Cringely kommenterade. Inte så bitskt, analyserande eller vidarespinnande som jag tänkt. Det sparade han till denna vecka. Tänk om inte Disney köpte Pixar, utan Steve Jobs? I praktiken alltså anställde Jobs i Disney’s styrelse på så sätt att Jobs dels har en skaplig hacka att tjäna på Disney som han dessutom vinned dubbelt genom iTunes M* Store. Det var ett spinn jag inte vågat tänka mej! Det ställer ju hela affären på huvudet! Mera konspiration! Härligt!