Javisstja. Här var en grej jag borde ha lagt till mitt förra inlägg, men må nu komma i efterhand.  En philur (Dr. Jon Epstein, tror jag det var) skrev ett inlägg på Freaks-listan (om Marillion, Fish, och relaterade fenomen, sådär som den amerikanska världspolitiken) som var riktigt vettigt.

Terrorismen är en ideologi. Man kan inte föra krig mot en ideologi. Bushens “war on terror” kan per definition inte lyckas. Åtminstone inte på det där sättet.

Vad är terrorism? Det är vad “den svaga” tar till när inget annat mer hjälper. Vad den “irländska republikanska armén” gjorde när de inte hade nåt annat att ta sej till.  Vad de överlevande människorna gjorde i den nästsista (eller tredje sista?)  episoden av Galacticas andra säsong.  Men oxå nåt som övertalbart folk kan övertalas att göra.  Sådär som rävflickor och självmordsbombare.

En del tar till terrorism när de inte får sin egen vilja igenom.  En del gör det i ren desperation.  Antingen är ledarna ruttna, vattnet och maten slut.  Eller så är terroristerna bara stackars knappar i ett lortigt politiskt spel.  Sånt händer oxå.  Rätt ofta faktiskt.  Det är inte så att islam finns till för att ta över världen och för att utrota alla andra religioner och deras “frihet”.

Men den tidigare av dessa, att ta till terrormetoder om ledarna är ruttna och maten är slut, den orsaken kan man inte utrota genom att ockupera Afghanistan och Irak och andra “islamofascistiska” (underbar, den där bushretoriken) länder.  Lite utvecklingshjälp i form av utbildning, hälsovård och mat/vatten kanske kunde få de missnöjda att koncentrera sej på sina egna plågor i stället för att vilja utrota de andras.  Och i ändan av tunneln kanske de ruttna ledarna tom. ryker med när folket i landet inser att såhär kan det väl inte fortsätta (ok, det där var den trivialiserade versionen, men utbildning och levnadsstandard brukar leda till större jämlikhet).

Eller så är jag bara en blåögd blöthjärtad idealist.  Men hellre det än en självmordsbombare eller paranoid.