Mitt gårdagsinlägg fick mej att fundera lite. Dels har jag antagligen betett mej som en blåögd tonåring som trivialiserat saker till oigenkännelighet. Det tänker jag tillåta mej. Om jag hade fel nånstanns så är det åtminstone ett sätt att lära sej nåt.

Vilket för mej till nästa point: det skulle vara kul att, sådär bara av akademiskt intresse, läsa en grundkurs i “international conflict resolving”. Bara för skojs skull. För att kanske få upp ett öga.

Och så det mest centrala budskapet som jag helt missade att skriva igår: “Kriget mot terrorn” förs mot symptomet, inte orsaken. Det är därför det skiter sej.

Och nu till doonet och fundera på såna saker min hjärna egentligen är funtad för.