Jag noterade tidigare att det skulle vara morjens med en lavalampa på arbetsrummet. Och mina vanor för det motsatta till trots, gick jag till pojkbutiken i Kampens köpghetto och inhandlade en alldeles piffig strut med lila vaxblobbar simmande omkring (eller, så skulle det se ut efter att strömmen kopplats på).

OK, inte alldeles genast, men inom några veckor eller så. En arbetande familjefar har ju inte precis högvis med tid för ovidkomligheter som införskaffande av inredningsartiklar till arbetsrum. Och efterkommorna fick hänga med (stackars barn) för det var liksom den enda praktiska lösningen.

Nåväl. Mångårig dröm i uppfyllelse. Rockenroll. Strömmen på och invänta psykedeliskt lavalull.

Men ack. Den asiatiska barnarbetskraften uppfyller ju som bekant inte alldeles våra stränga nordiska kvalitetskrav. Lavalampan hade damm på glaset — på insidan av glaset.

Efter att ha försökt torka av dammet med butanol och andra brandfarligheter (från utsidan) tänkte jag att kanske det är fråga om nån slags vaxresidý på insidan, så jag lät lampan bubbla i en vecka.

Katten heller.

Så knappa månaden senare (som sagt, en arbetande familjefar har inte så mycket tid att välja emellan) stegade jag tillbaka till Clas Ohlson och bad att få byta denna kassa lampa mot en som delivereras utan lort i behållaren. Men ack, nån ersättande lampa fanns inte i hyllan, så jag fick lämna mina kontaktuppgifter och be Clas kohorter kontakta mej när läget ändrat. En lavalampa med lila eller röd gegga, tack.

Det tar ett tag och det tar två och så ringer det från Olson och jag får veta att där står en lila lavalampa undangömd för mej. Hipp hipp och iväg till butiken igen (den här gången med bara en av avkommorna). Hem, strömmen i, vänta och njuta.

Liksom.

För den här lavalampan hade damm i glaset. Innanför glaset. Med pinsamt bekanta mönster i dammet.

Clas Ohlson hade sålt mej samma dammiga lampa två gånger. Grrrrr! Prrrrkl!

Så vid nästa tillgängliga tillfälle är det att lunka tillbaka till Ohlsons butik (det var idag det) och meddela vad fallet var. Visar sej att reklamantiosfolket hade kontrollerat (aj?) lampan och konstaterat den vara i återsäljbart skick. Skulle reklamationsfolket varit så snärtiga att de faktiskt lystrat till min reklamation så skulle de ha vetat att dammet syns först när lampan sas “kör”. Med lyset på och lavan bubblande. Tar en timme eller så före det händer. Men sidu nej.

Så det var pengarna tillbaka igen och åter på ringkön.

Jag meddelade med ansträngd vänlighet att lampan verkligen var kass och insisterar reklamationsfolket på att lampan kan säljas vidare så ska den åtminstone inte säljas till mej. Morr.

Jag vill ha en äkta Mathmos.