Så var jag äntligen och såg den nya Bonden på leffa. Och i likhet med andra så tyckte jag att den var riktigt bra!

Nu visste jag från tidigare att det finns en Bond-parodi från 1967 som (oxå) heter Casino Royale, med inte mindre än sju Bondar, däribland Peter Sellers och Woody Allen. Men vad jag inte visste var att Royale-bruttan Vesper Lynd finns i båda filmerna, likaså ondingen Le Chiffre! Vesper spelades år 1967 för övrigt av Ursula Andress, som spelade i den första egentilga Bond-filmen, Dr. No.

Heller visste jag inte att Casino Royale ‘07 historiemässigt är den första Bonden, eller mer specifikt, fungerar som en “reboot” av Bond-sagan, vilket förklarar James’ oslipade framfart i den nya rullen. Men det förklarar den hiskelit stiliga femtiotalsdeckar-artade intron till filmen. Trots att Casino Royale (2007) ska basera sej på Ian Flemings gamla bok med samma namn, är det mej okänt i vilken grad filmen följer boken (Casino Royale 1967 ska oxå basera sej på boken, om än antagligen ännu lösare).

Steve Hackett hade inget som helst att göra med detta inlägg.