“Synd. Det finns många sorters synd och vi känner dem alla. Hellre syndar jag själv än låter någon annan gå ostraffad.”  Eller hur nu citatet från Humpsvakars skiva gick. Men i vart fall.

Nu har vi en mem i bloggosfären där folk besöker Ylleradions Syn(d)testator. Självtest har ju varit lätt underhållning sen jag började läsa annat än serierna i Kalle Anka. Och så är är det ju kul att få nys om folks ovanor, även om de är ens egna. Och så är det väl en hälsosam blandning av narcissism och katharsis. Halleluja!

Sålunda är mina synder (dåligt översatta från finskan):

Stolthet (10p),
Oro, dvs att voj-vojja sej (9p),
Glupska, att sätta magen i centrum (8p),
…samt som bubblare, avundsjuka (4p), fientlighet (4p), lystenhet (3p), spirituell slapphet (3p), int-bry-sej-om (3p), utan clue (2p), girighet (1p), inget sinne för humor (0p!)

För att uppväga, här är mina dygder:

Rättvisa (16p),
Sinne för proportion “suhteellisuustaju” (för trött för att få fingret på en översättning, men 14p blev det ändå),
Helig bekymmerlöshet (jepp, 11p), kärlek (11p), måttlighet (10p, lite i kontrast med glupskan ovan), lojalitet (10p), vishet (9p), förmåga att förlåta (8p), ädelt overksam (åh, 8p), tapperhet (8p), sitter på information (6p).

Synd-etisatorn varnar att man inte ska ta den på alltför stort allvar, så jag lägger inte så stor vikt på mina synder och anser att det är väl inte så farligt att vara lite stolt om saker, och mänskligt att oroa sej. Att jag styr med magen (eller vad annan instant gratification som står till buds) är ju tyvärr ingen nyhet. Och att få låga poäng på brist-på-humor, girighet, cluelöshet och ignorans är jag bara stolt över — så det så ;)  Och dessutom: Synd: 47p, dygd 111p.

Undrar om det är en synd eller en dygd att inte ta sej själv på så stort allvar?

(Via: Skrubu, och en orsak varför jag skriver denna jutt är att jag äntligen har utfört ett self-test där jag inte har ett resultat identiskt med pni