Igår bandade j– spelade jag in den första episoden av Fokus på Genesis.  Det är kul att inse att göra radioprogram är lite som att cykla.  Det är nu ett antal år sen jag senast gjorde inspelningar, så det var som att kliva upp på en hög sadel och vingla de två första kvarteren (och hoppas på att bilarna har skarpsinne och överseenede) före det hela började kännas bekant och gott igen.  Men sen gick det av bara farten!

Klockan var närmare midnatt när jag sparade mitt projekt och åkte hem.  Före det hade jag skrivit speakar, talat in speakar, klippt speakar, placerat speakar, spelat in musik, editerat musik (ja, man kan inte spela hela Supper’s Ready på en 49½ minuters sändning ;), placerat och fixat.  Nu saknas en låt från början och ett ljudklipp av Antony Philips, plus att jag ska mixa och “kompilera” skräpet. Låten i fråga är The Silent Sun, som inte fanns i skivarkivet och som jag således får ta hemifrån.

Att mixa programmet är väl det minst svåra i hela processen.  Då jag har speakarna på ett spår och musiken på ett annat (eller i verkligheten två andra, mer om det snart) kan jag använda mej av inspelningsprogrammets duck-funktion: med lite magi så får man musikspåret att väja till en lägre volym på de ställen det finns ett talspår, och sen är det bara att för hand trimma fejdarna för hand så att det ska låta riktigt bra.  Med lite mindre magi får man antagligen speaken att ducka då det kommer musik…

Att klippa i musik är nåt jag ogillar ännu mer än att prata på den — båda brotten utförs i riklig, men hoppeligen inte osmaklig mängd i programmet.  Jag valde att enligt samma schema jag hade i mitt forna ha ett Långt Spår i programmet, och det blev Supper’s Ready. Suppern är dock närmare 23 minuter lång, och det rymdes inte alldeles i programmet, så ett par av de tystare delarna fick jag editera  bort.  Hoppas ni ursäktar.

Och slutresultatet då?  Är jag nöjd?  Svaret är väl ett utdraget tja.  Programmet är lite ojämnt; nästan allt prat är i början och speakarna i slutet är väldigt korta. Jag insåg såhär i efterhand att jag glömt bort en planeringsteknik av radioprogram, nämligen att man ritar upp sin allokerade tid som ett pajdiagram och så sektorerar man in de olika delarna i den.  Då skulle det antagligen varit klarare vilken ojämn dynamik det nu blev. Men det är kanske bäst att ni bedömer hur dåligt eller bra det gick.  Ja, ni och min producent

Och nu tillbaka till mitt riktiga jobb.