Vi ska flytta!

Esbo. Egnahemshus. Gård. Bärbuskar och äppelträd. Gu’ va borgerligt — men skönt ska det faktiskt bli! Volvo hade vi ju ren från förr, vovve blir det tyvärr inte före de hittar på en snärtig men samtidigt allergifri hund — aibo anyone? :). Men i vart fall, det ska bli esbobo av mej, ja av hela familjen. Radio Helsinki lär ändå höras; vi är just innanför Ring trean. Du kan ta karln ur stan, men inte stan ur karln. Stan, med stort S, heter det ju dessutom. Det besynnerliga, och jag vet inte, oroväckande är att jag liksom känner en våg av bli-vuxnare-het rulla över mej och jag vet inte hur jag ska ta det. Inombords är jag inte ett år över tjugosex.

Inflytt före jul nåt år. Tupare om du är snäll. Eller bekant. Eller båda. Före det, måla lister, dra laku (den förra familjen — de som byggde kåken — trodde inte på teven, så där finns ingen koax i väggarna, och förståss ingen eter heller), och tampas med all världens avtal och eländen. El-ände. Värme. Sopor. Internät. Posten. Försäkringen. Och antagligen en hel del annat som jag kommer på sen när det är för sent. Trådtelefonen lämnar vi ändå oflyttad, eftersom tom. min hustrus mormor, och min farfar, lärt sej ringa till respektive kännycker. Och så sent som denna sommar kom en bestämmelse på att ungarna får hållas i sin dagis terminen till slut, fast de skulle sluta vara hesabor mitt i rundan.