Kaffi å kaffi

Hälsningar från Toscana. Det är i Italien. Och där är det fint. Eller åtminstone var det fint där förra veckan.

Italierna kan det där med kaffe. Vårt dieselkaffe har inget med riktigt italienkaffe att göra (ändå var det ganska gott med filtrerat mugabe [0] här hemma igen). Kaffe ska göras i små mängder, med hjälp av hett högtrycksvatten. Antingen i “mutterpanna” eller med espressomaskin i rymdskeppskommandobryggastorlek.

Två tips om mutterpannan:

1. Packa inte kaffet hårt i filtret.
2. Då pannan börjar puttra hest, ta den från värmen.
3. Diska inte mutterpannan med diskmedel och absolut inte i diskmaskin.

Vi provade på alla tre. Om man packar kaffet orkar inte vattnet igenom. Om man har pannan på värmen för länge bränner man kaffet. Och om man diskar den i maskin så försvinner det skyddande fettlagret från aluminiumytan vilket kaffet sålunda kommer i kontakt med vilket leder till kaffe med aluminiumsmak. Dessutom blir pannan ful. Så dags att o-diska den nu… [1]

Med en mutterpanna gör man alltså kaffe. Med en espressomaskin gör man espresso. Espresson tar en och en halv minut att beställa, dricka och betala, vilket inkluderar tiden det tar att komma in till och ut ur cafeterian. En espresso kostar 90 cent i stan och 80 ¢ på landet. Eller mindre. Lämnas munnen ostörd av annan konsumtion känns smaken tydlig ännu efter en kvart.

Mera sånt.