Morgon Fem gick ungefär som Morgon Fyra. Ungarna var snälla, vänliga, trevliga och långsamma. Det tog dem en halv timme att komma till morgonmålsbordet och löss i tjära får antagligen på sej utekläderna snabbare. Till slut fick jag hjälpa Unge Herr för att inte tappa förståndet. Vi hann nästan före trafikstockningen och Fröken var (bara) fem minuter sen till skolan. Eller, eftersom de började tio minuter senare så tyckte hon att hon egentligen var i tid. Jag berättade henne att om hon är i skolan fem före klockan ringer så att hon hinner ta av sej ytterkläderna, hejsa på sina bekanta och vara färdig när det är insläpp fast skolan skulle börja i normaltid, då är hon i tid.

Men OK, det var mera av en succé än det varit tidigare i experimentet.

I kväll steg Experimentet oxå in i Fas Två då jag berättade för mina underbara små vad som pågått i en vecka. Även Fröken medgav att hon märkt att jag “inte marrat så mycket”. Jag berättade vad som gått bra och vad som gått mindre bra idag och denna vecka och vad de båda kunde bättra på: att komma snabbare till frukostbordet, att bry sej om utekläderna och inte spegeln, och att inte bråka med varandra.

Vidare berättade jag att Experimentet nu fortgår i en vecka och att vi nästa gång talar om det på fredag. Efter det vet jag om det är värt att tjata eller inte, sa jag till dem. Det lät som om de förstod vinken.

Jag fick inte så mycket feedback om hur de själv tycker att de klarat sej (antagligen för att jag just hade berättat dem bland annat vad som inte gått så bra) men de berättade båda att det varit skönare att jag inte tjatat. Och som sagt, om en vecka vet vi alla om det fungerar. Och efter det kommer framtiden.

Kvällar har jag inte ändå lyckats, eller ens försökt, få tjatfria. Kanske det kommer som en del av ett framtida experiment.