Efter nio mÃ¥naders medveten (men ofanatisk) “Ferrisdiet” och sammanlagt över ett Ã¥rs snaskstrejkande har jag gÃ¥tt ner knappa tio kilo och tappat en synlig mängd magfett. I morse vägde jag magiska 80.0 kilo. Det är nästan 20 kilo mindre än vad jag vägt som mest och det är faktiskt inte mer än ett par kilo mer än när jag gifte mej.

Och “Ferrisdieten” gÃ¥r i korta lag ut pÃ¥ detta:

• HÃ¥ll dej frÃ¥n “snabba” kolhydrater, sÃ¥ som ris, pasta, bröd och potatis — i förenklade ordalag all mat som kan vara vit (utom kol och rädisor). Det här är den svÃ¥raste regeln.
• Ät proteiner, fast inte till vansinne. Det här är inte Atkins och inte “karpping”.
• HÃ¥ll dej ifrÃ¥n allt som innehÃ¥ller socker. Tyvärr innebär detta ett nej till frukt och bär. Och mjölkprodukter.
• En gÃ¥ng i veckan fÃ¥r… nej, skall man äta precis vad man vill, hur mycket man vill.

Vill man sÃ¥ kan man krydda pÃ¥ med ett extraintag av vitlök, grönt te och liponsyra men det är inget man behöver ta pÃ¥ alltför stort allvar. Och om man vill kan man träna, men i glädande smÃ¥ mängder. Den bärande tesen i all Ferriss’ lära är minimum effective dose – ta/gör/ät/stressa inte mer än nödvändigt. Mrer info finns att kollas pÃ¥ Tim Ferriss sajt The Four Hour Body.

Måttliga mängder rödvin är okej. Kaffe och te tillåtet. Öl är förbjudet. Bönor däremot är godkänt. Och spenat. Jag har aldrig gillat vare sej bönor eller spenat.

Lite har jag “fuskat” oxÃ¥. Under ledigheter — sommarlov, höstlov och snart jullov — har jag lagt dieten pÃ¥ paus. Sen är det bara att omstarta efterpÃ¥. Helkornigt rÃ¥gbröd är okej pÃ¥ morgnarna. Och ibland lite lagrad ost pÃ¥ pastan.

Det har inte alltid varit roligt, men visst känns det bra nu.