bicycling

Ingenting är viktigare än att sporta
Det finns stunder jag inte sportar men dom e korta…

– Pale & Wille, då det begav sej

Jag är en soffpotatis. Jag har varit en soffpotatis sen jag fick min första soffa, och antagligen före det oxå. Jag gillade aldrig att svettas på gymnastiktimmen (volleyboll gillade jag däremot, och sähly och pesis [0], men som lagsporter och inte som konditionshöjande element). Jag har aldrig gått på länk [1] regelbundet, trots tappra försök. Samma gäller punttisen [2].

Men så hände något.

Sen några veckor tillbaka har jag varit ute å cyklat (i mer fysisk en mental bemärkelse faktiskt) nästan var annan dag. Och så har jag gripits av programmet One Hundred Pushups.

Jag vet. Det är inte friskt. Det kan inte vara det.

Orsakerna till att jag cyklar är två; dels att jag faktiskt alltid gillat att cykla och dels för att jag cyklar omkring med en gps-tvål [3] och plottar in alltsammans i Nokia Sportstracker [*]. Nerd appeal. Grejer. Jag kör Finnovägen ner och upp tillbaka på 45 minuter. Rock rock.

Orsaken till att jag gör push-ups däremot är väl främst att ur mitt perspektiv är vansinnigt och jag har ingen aning hur länge jag klarar av att hänga med. Kul att få veta var gränsen går alltså, om än på en något överraskande falang. Ja och för att jag har en usel rygg av allt sittande vid datorn, samt att jag för några år sedan krossade min högra armbåge och varit lite småpurken över dess dysfunktion sen dess. Men främst är det väl bara att jag såg Niklas Lindgren slänga ut en jaiku [**] om saken och så hakade jag på. Ett tivelaktigt kudos till nikc alltså.

One hundred push ups-programmet går ungefär som så. Vecka noll gör man ett baslinje-test: gör så många push-ups du kan. Räkna. Under veckorna ett till sex gör du tre pass om veckan (måndag, onsdag, fredag) med successivt fler push-ups per pass. Ett pass har fem serier push-ups med pauser av bestämd längd emellan serierna.  Idag, som var första veckans tredje dag för mej, gjorde jag alltså en serie på 15+13+10+10+21 och kände mej som en bultande, dåligt urvriden wettex därpå.

Klarar man sej igenom andra veckans pass får man ta tredje veckans nästa vecka, och så vidare. Kändes det för tungt, upprepar man bara pågående vecka tills man känner sej mogen att avancera. Efter sex veckors alltmer avancerande pass kommer Det Slutliga Testet för vecka sju: fall ner och ge mej hundra. Armpressar.

Hur det nu ska gå. Men nervös är jag redan. Och kommer jag till femtio är jag redan en vinnare.