radio

You are currently browsing articles tagged radio.

I had the distinct pleasure of conducting a nicely informal chit-chatty interview with Piotr Grudziński from Riverside last Saturday. The interview was just broadcast on Frans Keylard’s show Rogues Gallery.

It was all great fun and very uninformative. I haven’t done a radio interview in ten years, but as soon as i had the “tape” running, it all came back to me. Just enough edge, just enough laid back. In fact, both Piotr and i were pleased that it was fun not to do another interview around “so what’s the album about” theme. I just wanted to present the band and him for the part of the world which isn’t intimately familiar with the band Riverside, and i think i did okay. In fact, it was Piotr who brought it up after i pressed the stop button.

One thing has changed during ten years though. Back then, i used a recorder (in the Days Of Old, it was a Nagra; later it was a Minidisc). This time i recorded straight into a laptop running Audacity so i could edit it without having to transfer the audio first. Nice. For the next time, i’ve got to get me a USB microphone and a minuscule digital audio recorder, or why not an interview mic with the recorder built in? :)

You can download the 20′26″ Piotr Grudziński interview (128kb/s vbr mp3) in case you want to hear it (again :) ).

Tags: , , ,

There’s a radio show that i listen to every week and that’s the Rogues Gallery. It’s a prog show, it on Internet radio The Dividing Line, it’s got a great host (hello, Frans!), great music and an excellent bunch of regulars who hang out on the station’s IRC channel during the show. Yeah, it’s an actual interactive multimedia experience. So there!

This morning — the show goes live on Friday mornings Finnish time, Thursday nights US time — i had the great pleasure and privilege of being part of Rogues Gallery by arranging an interview for the show, an interview with Pide of the von Hertzen Brothers. And what a great interview it was! I urge you all who are even remotely interested in The Talented Von Hertzen Brothers to download the latest Gallery or even subscribe to the podcast (also searchable on the iTunes store if you prefer that platform).

The whole story started maybe a month ago, and i’m not sure from what. In any case, i mentioned in the chat that vhb:s new album will be out soon, and that Frans would have to play it. And then that he really should have an interview with them. Well, things turned back and things turned forth and soon i was chasing record label representatives to try and set up a date! This is almost like working for the radio again, and i’m loving it!

The unsung hero in this story, until this point, is Liisa from Dynasty Recordings. Liisa provided both Frans and me with a promo ex of the new album, and me with quite some handling and organizing to set a date for the interview. Turns out that a live interview on Friday morning won’t be as easy as pie. Or peanuts. But we try. Maybe it will be live, maybe it will be recorded. I would love to do the interview myself, face to face, but i know i just don’t have the time to edit it. So the work goes to Frans. He’s the man. I’m helping out from the shadows, and to be fair, i’, quite liking it that way. I’m not sure if i’m ready for prime time after all this time off air. We also decide with Frans that i would help him out thinking of questions to ask whoever brother we get on the line.

And then, for quite some time, nothing.

Of course, not everything always goes like it should. When it finally is clear that Pide (Mikko) von H would be able to talk, there was no answer from Frans. I tried IRC, i tried mail, i tried telepathy, i tried Skype. If i’d had Frans’ phone number, i would have called him in the middle of his night. This was on Wednesday.

Come Thursday, and i still have zero signs of life from the Frans. And then, on (our) Thursday night, Frans flashes up on Skype for a while and tells me he’s mail’s been down. So i mail him again. No response.

In the meantime, i’ve been SMS-ing back and forth with Liisa, telling her that everything will be fine (probably) even though i still haven’t got a greenlight from Frans. Pide is alerted and ready for an interview, but evidently he is still awaiting confirmation from her. At around midnight i get the last message from Liisa: if we aren’t hearing from Frans, we’ll just have to postpone the interview.

Damn.  So close.  Damn technology.

But lo! Behold! At around three in the/our morning, i get a message! It’s Frans, and he’s going “Crikey! There is no way i can do this!”.  Frans feels he is not prepared, and asks if i can chip in somehow. This i read at around five or six in the morning when our bed was invaded by my daughter and her furry dolphin. I was not able to sleep after that.

Liisa has basically told us that the interview is no-go. IF we get no word from Frans. Except… of course, that we did — not just in that order.

Plans go through my mind. I can’t do the interview from work. I’m sitting next to a server (temporarily placed next to my desk nearly a year ago) and it’s making enough noise to mask out any phone conversation. I could sit in the meeting room… except if it’s occupied. And while my employer knows that i’m mentally off-line with regards to work on Friday mornings until ten, it still doesn’t seem like the kosher thing to do. At least not without previous arrangement. And on the company’s phone bill… (which technically i am allowed to misuse — to a certain degree at least — since i pay 20 € of my wages for that privilege each month). But still, i’ve done my questions and Frans have them too as a shared Google document.  Everything else failing, i could do it. The show must go on. This is rock and roll and it cannot be stopped.

At about 6:30, i drag myself up and get on the IRC.  The Rogues Gallery has already been on for half an hour, so i know i’ll be catching Frans now. And what a relief. Frans has checked through my questions and likes them. He is ready, willing and able to do the interview. I can just sit back and listen.

Which of course i can’t, because Pide hasn’t been checked with.

I arrive early at work. Those lovable kids were really, really quick today. In fact, i’m at work shortly after eight in the morning. I don’t know if that’s happened ever before. At 08:30, i call Pide von Hertzen and politely ask him if he’s okay with an interview. I fill in the man on what the Rogues Gallery is all about, about the international audience, the hang gang on chat, the fact that Frans is only half way up to par about the situation… so that Pide has some context to grab on to. I inform Frans that we are go in each direction. And now i sit back. And enjoy.

What an interview it was. If the von Hertzen brothers play music with a Big Heart, so does Pide in this interview. I am happy as a clam for the forty minute interview + the two follow-up songs. Frans tells me on air how he’s thankful about my part and both he and Pide nearly sing to my glory… and i’m actually blushing behind my keyboard :)

After the interview, i call Pide and thank him for his excellent appearance. It truly felt like he enjoyed it. And i call Liisa; “Hi, Robin Laurén here. About the interview… we just did it… and it was great”.

Tags: , , , , ,

Tags: , , , , , ,

Update: Sidubara. Precis som man publicerar den här, så kommer ens kollega (Hej Niklas!) och skickar mej en länk till en address. Alltså en såndärn man kan skriva under.

På YLE har man länge suckat över sparhyveln. De som bestämmer över sparåtgärderna får inte tillräckligt resultat av sina hyvlingar, och de som blir hyvlade får allt mindre resurser att göra sitt arbete med. Så på så sätt är både managementen och doonarna rörande eniga om att med hyvling kommer man ingen var.

Så nu kikar YLEs ledning i stället glupskt på yxan.

Inte för att något är bestämt ännu, men potentiella förlorare i kommande sparkampanj är digitaltevekanalen YLE Extra, Radio Peili samt Radio Extrem. Enligt nyhetskablingen “jobbar ca 60 personer på kanalerna”. En nämnd orsak för de dramatiska åtgärderna är de minskade TV-licensintäkterna.

Hurra, hurra. Se hur YLE skjuter sej i foten.

Fast jag inte är tillräckligt bekant med vare sej Extra eller Peili för dess mer djupgående analys kan jag åtminstone berätta att alla tre redaktioner är relativt små på en YLE-skala. Tre redaktioner som alltså har verksamhet med relativt litet artilleri. Nu har jag redan i knappt tio år (dvs. sen jag första gången hörde om sparåtgärder på Radio Extrem) tyckt att Extrems resurser varit i underkant, och ständigt tyckt illa om att de bantas på.

Vad nyhetskablingen praktiskt inte tar ställning till är att YLEradion åtminstone på Extrem brukat vara speciellt “fäst” vid freelance-folk, eftersom de bara behöver anlitas då Bolaget behöver material och kan lämnas för egen våg då man måste spara lite till. Frilansare har till exempel inte alls såndärna svåra saker som fasta arbetskontrakt. Så det att 60 personer jobbar kanalerna betyder inte att bara 60 personer jobbar för kanalerna. Men hej, under perioden 1997—2006 minskade YLEs fasta arbetskraft från ca 4400 pers till 3400 så vad ska vi marra om sextio pers? Småpotatis. YLEs “svenskspråkiga och övriga radiokanaler” tillägnas 1% av Finlands öron. Småpotatis.

Visst phan ska vi marra. Men vi kan också se på saken ur management-synvinkel. YLE får tre kanaler för ganska lite. Peili har jag inte medvetet lyssnat på alls, men Extra verkar fungera med en minimal “skeleton crew” och då de inte skickar musikrepriser från Live 8 har de den alldeles underbara brainsavern på. Det kan ju helt enkelt inte kräva så mycket, men pang för pengarna -värdet måste ju vara ganska bra. Extra började sin verksamhet för sisådär ett halvår sen och nu ska den sparas bort.

I en helt annan skala spelar Radio Extrem. Här är en etablerad kanal (som var bättre tio år sen, men det är bara för att jag hade program där då ;) som klarat av med konststycket att locka lyssnare på en bred åldershajdare och även från “andra sidan språkgränsen”. Extrem är en kanal som ger ett bra intryck av oss finlansvenskar till toleranta och intresserade finskspråkiga. Jag har genom åren hört både kommentarer från ett bra och omväxlande musikutbud till att här är en kanal som ambitiöst och ohämmat (åtminstone vad tävlingen gäller) sysslar med journalistik för en ungdomlig publik. Extrem är helt enkelt bra.

Men för att ta ett steg tillbaka till de så kallade orsakerna. Nu är jag ju ingen business-analytiker, så jag har lite svårt att förstå hur skattesponsade service’ar år efter år får åka på bantningskur efter bantningskur. Jag menar, vad är det som kostar mer idag än för fem, tio eller femtio år sedan? Visst, digitaliseringen, roten till allt onda. Ärligt talat förstår jag att TV:n ville uppdatera till digital teknik. Men antagligen flydde mopon ur handen i något skede och här sitter vi.

I Radio Helsinkis nyheter (som produceras av Helsingin Sanomat, men just detta hittade jag inte på HS’ sidor) nämndes som enda bidragande orsak till spar(k)åtgärderna att tevelicensintäkterna gått ner eftersom så många sagt upp sin TV-licens. Underförstått är alltså boven TV-digitaliseringen och digibox-bråket. Och av den orsaken vill man alltså utöver tevekanalen Extra yxa bort två radiokanaler? Hallå? Orsak och verkan? För nån månad sedan meddelade YLE att de köpt ensamrätt till att visa HBO:s teveserier i Finland. Jag har inte sett hur mycket affären kostade, men den är den största Bolaget gjort med en amerikansk part, så alldeles små summor kan det inte ha varit fråga om. År 2006 kostade Extrem 6.8 M€, Peili 1.2 M€. Extra är så ny att jag inte har siffror för kanalen men den tidigare yxade YLE24 gick lös på tio mille och Extra kan inte rimligtvis kosta mer än så. Men yxandet av Extrem, Extra och Peili lär alltså minska på YLEs utgifter med femton till tjugo miljoner bax. Vilket är lite mer än vad FST5 analogt kostade, men den kostar ju inte mer. Tackålov sade YLE nej till att delta i utgifterna för Musikhuset; hundra miljoner euro skulle enligt samma logik betytt att Hemliga Kanalen (FST5), Teema och TV2 fått läggas i formalin.

Hemligheten bakom HBO-finansieringen är antagligen den att det kostar mer att göra själv än att köpa in externt för YLE (därav bruket av frilansare, kantänkas?) och att HBO-affären de facto är en väl dold sparåtgärd som dessutom knycker tittare från de kommersiella kanalerna. Det senare av dessa är åtminstone inte i strid med att en av YLEs mål är att visa inhemskt, ha ett brett utbud och framför allt tjäna publiken. Där fick jag nästan in den magiska ordkombinationen Public Service.

Tags: , , , ,

Den internationella scoutrörelsen fyller etthundra bast idag — hurra! Lägerbål runtom jorden tänds i respektive tidszons aftnar. Det är nästan så att man ville följa med (och lite senare i kväll, eller kanske redan efter att jag skrivit det här kommer jag att bli sådär lagom melankolisk och vilja ta stegen ut i närmsta skog).

Jag joinade Helsingfors scoutkår Spanarna hösten 1978. Mitt första vargungemöte var det maskerad, och antagligen nåt raj-raj i och med det. Det var röstning på bästa utklädsel och jag minns jag lite blygt röstade på dem som inte hade nån maskeraddräkt med sej.

Mitt första scoutläger vad år 1979 och jag minns inte så mycket av det än att jag hade sönder mitt fat med att släppa en stor sten på den (bara för att visa att fatet nog håller — vilket det alltså inte gjorde). Året därpå måste det ha varit nordiskt läger och ‘81 var det FiSSc 81 eftersom det Finlandssvenska scoutförbundet grundats inte mycket tidigare. På det tror jag mej ha varit Jaktfalk, vilket är namnet på vår kårs stadie mellan vargungar och avdelningsscouter.

Min första patrulledare hette Kalle och han var alltid sen från mötena. Ofta mycket sen. Annat minns jag faktiskt inte, men jag är ganska övertygad att min dåtida patrull hette Ormvråk. Annat ljud i skällan blev det då min hjälte och förebild (nåja) Manu Londén blev PL. Manu var ännu mer av en personlighet på den tiden. Vi hade våra patrullmöten i det lilla rummet bakom på kårlokalen, med ett bord och en lite ful, blå soffa byggd in i väggen, och gick på ena långsidan samt de två kortsidorna av bordet. En av Manus skämtsamt (?) megalomaniska grejer var att han var den enda som satt på långsidan av soffan. Andra kunde sitta på kortsidorna och på stolar runt bordet.

Sedermera blev Mänä ledare och kårchef (sin till yttre uppenbara vimsighet till trots var han en ypperlig kårchef med ämbarvis av karisma) och Ormvråk upplöstes. Först var David PL för patrull Gam, vilken jag sen fick ärva. Det var skoj på den tiden!

Som sextonåring, tror jag, blev jag senior — vilket är steget mellan avd-scout och ledare och kallas väl numera roverscout — samt bas för den svenskspråkiga Radio Scout-redaktionen. Radio Scout sändes på den tiden på Radio City och det är ingen hejd på hur mycket energi jag satte på det! Och det var härligt! Radio Scout höll på i några år. Jag minns att jag spenderade både min sjuttonde och antagligen artonde födelsedag med programmet.

År 1989 började en ny fas i mitt scoutliv. Året innan hade Annika visat oss diabilder från en vandring i Irland som hette Explorer Belt. Tanken med EB är i korta drag att man ska lära sej känna ett annat land ur lokalbefolkningens synvinkel, och det sker genom en tio dagars 200 km-vandring bland urinvånarna, utförd i par utrustade med fjorton projekt gjorda för att ge vandringsparet en ursäkt att stanna helt vanliga medborgare och fråga dem om ditt och datt som har med landet att fråga. Det var på EB’98 i Canada jag mötte Hanna, numera exflickvän (och hustru). Vi deltog båda som ledare i EB’91 till Skottland och besökte EB’95 i Wales (EB’93 i Tyskland var Hanna expeditionsledare och jag på CISV-läger i Halmstad, men man var ju med på ett hörn i planeringen).

Efter EB-rumban har det blivit lugnare på scoutfronten. Studielivet och sedermera arbetet (och i viss mån tom. studierna) började ta en allt större del av ens liv och nu har man ju dessutom ungar man vill se emellanåt. Ändå är det ju nog så att man vill delta som ledare i EP-Cupen som Spanarna ordnar inkommande höst. En gång scout, alltid scout. Liksom.

Tags: , ,

Lyssnade på mitt program som det kom i Vega idag. Och döm om min förvåning (nånstanns söder om Sjundeå) när det blev tyst i etern. Det finns inget som är så tyst som tystnad i radion, har General Njassa sagt, och ni kan tro hur sant det känns då det är ens eget program det gäller. Det var ena långa tre sekunder, och sen återvände ljudet, med stor brådska att hinna i kapp med sej själv.

Hade jag gjort ett klippfel?  Flyttat en speak på fel ställe?  Ingen aning, och kanske det.  Pinsamt var det i alla fall.

Senare, nånstanns i södra Esbo hände det igen.  Det var mitt i en låt jag inte klippt i (åtminstone på det stället) så nu började jag tro att det trots allt inte var mitt fel ändå, och när vi på Lappviksgatan — efter ännu en piiiiiiinsamt lång tystnad — fick höra att nu har vi tekniska överraskningar, så var spelet spelat.  Genesis ersattes av Michael Jackson (jepp).

Jag ringde till studion och det visade sej att sändningssystemet höll på att stupa. Inte mitt fel alltså — phuhh — ifall det inte var mitt programmaterial som var för mycket för Vega ;)

Nytt försök imorgon klockan 13:03.

Tags: ,

Recap for any international readers i might have gained due to the Tour it on again article i wrote on Monday: The third and final episode of my radio series on Genesis is now on burk… uh, is now recorded, mixed, dusted and done. Due to the less than liberal Finnish copyright ruling, the show will not be available on the Internet. Sorry folks. But then again, it’s in Swedish, and you already have all the music from before, didn’t you ;)

Hale-le-luja! Den Tredje och Slutliga episoden av Fokus på Genesis är på burk. Och som vanligt var det knepigare än förr.

Fokus på Genesis del tre, premiär på söndagen den 17.6 kl 17:10–18:00 och repris på måndagen 18.6 kl 13:03 (obs — måndag, inte tisdag!). Radio Vega. Pensionärer rekommenderas stänga av hörapparaten.

Fru och barn var bortflugna ut till provinsen igår, så var mitt fordon bussen. Och att komma från Alberga till Bööle med almänna samfärdsmedel är sannerligen ingen liten dust. Först kommer 550-an sent och sen får man vänta 20 minuter på anslutande 50-a.  Hurra hurra. Livet är härligt. Och när jag efter en timmes bussande stiger av utanför Radiohuset inser jag att jag lämnat nyckelkortet hemma. Vad ont har jag gjort i livet för att behöva få detta? Nå, Lasse råkade stå i foajén just som jag stegade in, så jag blev insläppt på redaktionen av honom.

För den tredje Fokus på Genesis hade jag inte alls samma mängd intervjumaterial som för den andra episoden. Saken är nämligen den att på Genesis’ återsläpp av sina gamla skivor finns även varsin DVD-puck med intervjumaterial men att eran som behandlas i tredje programmet inte ännu har givits ut som remaster. Förutom Abacab-skivan, så det var ju en räddning. Men som socker på grädden hade jag en hembränd intervju av orkestern när de senast var här, en sisådär tio år tillbaka.

Jag vet inte varför, men det gick något vansinnigt långsamt att få programmet gjort denna gång. Editorn kraschade bara en gång och till min förvåning lyckades den återställa nästan allt den drog med sej då den stupade. Dessutom hade jag harit vettig nog och sparat projektet bara tio minuter tidigare. Men knäckande är det ändå.

Det blir en hel del livespår och ett par tolvtumsmixar (vid närmare tanke, en tolvtumsmix som musik och en i bakgrunden) i FpåG 3. Och några ganska långa låtar, eftersom de är de jag gillar bäst. Så därför fick jag göra nåt jag absolut inte tycker om men ansåg nödvändigt: jag har klippt i en av låtarna. Home By The Sea, som i sitt live-ursprung är ett tolv minuters fyrverkeri har bantats ner till sju eller åtta.  Tony, Mike och Phil, förlåt mig! Jag ville inte fejda oxå det här spåret för slutet är så smaskigt, så jag har skuuuuurit i ert alster :—–(.  Ush på mej.  Och ursäkta alla fans som tycker att så får man inte göra. Men skulle ni hellre ha hört en otummad första halva än en sönderhackad helhet?  Aj.  Äsh då.  Nå nu är det för sent.  Och ni kan väl skratta er lyckliga att ni är så inbitna att ni märker var fogarna är, till skillnad från de flesta andra lyssnare…

Och vad tycker jag om resultatet? Tja, programmet blev väl igen ganska bra. Jag borde ha kört till med lite mer analys, och så har jag några hemska språkgrodor (milsten för milstolpe, tex.) som jag nu inte bara ids gå och fixa er.  Mixningen borde vara OK den här gången.  Antagligen förekommer ett litet hopp i ett eller ett par av spåren som jag glömde editera bort. Men det är antagligen småsaker som bara jag och de mest fanatiska Genesis-fantasterna borde lägga märke till.

Undertecknad har fläktats med möjligheten att kanske-möjligen-eventuellt få göra radio igen i höst, när en annan av den Invecklade Musikens dinosaurier kommer till Finland. Vi får se :)

Tags: ,

Mitt tredje Genesis-program tog en törn. Tanken var att den dels skulle revolverat kring Genesis besök i Helsingfors idag, men nu ser det ut som om herrarna inte tänker ställa upp med en presskonferens.

Äsh.

Det andra programmet klarade jag ändå med hjälp av intervjumaterialet på de riktigt hyfsade remaster-skivorna, men det är bara Abacab som är remastererad med bonusskiva inkluderande intervjumaterial. Det andra material jag har (om jag bara inte supit bort det) är från höjdpunkten av min redaktörskarriär, fejs-to-fejs-intervjun med Genesis då de var här förra gången, med Ray “Little Ray of Light” Wilson.

Nå, inträdet till konserten är iaf fixat. Ett stort tack till Mårten på Vega och Ramona på EMI för det! Och ännu finns det skuggan av en chans för att det blir pressis, sa Ramona/Mårten, men det är nog ganska osannolikt…

Tags: ,

Jajjamensan, del två av Fokus på Genesis kommer idag på pensionärsradion klockan 17:10, som vanligt med repris på tisdag eftermiddag.  I all anspråkslöshet tycker jag att denna episod är den hittills bästa av de tre, och antagligen kommer så att förbliva.

Kommentarer tager gärna emot per elpost eller till denna blogg!

Tags: ,

Igår bandade j– spelade jag in den första episoden av Fokus på Genesis.  Det är kul att inse att göra radioprogram är lite som att cykla.  Det är nu ett antal år sen jag senast gjorde inspelningar, så det var som att kliva upp på en hög sadel och vingla de två första kvarteren (och hoppas på att bilarna har skarpsinne och överseenede) före det hela började kännas bekant och gott igen.  Men sen gick det av bara farten!

Klockan var närmare midnatt när jag sparade mitt projekt och åkte hem.  Före det hade jag skrivit speakar, talat in speakar, klippt speakar, placerat speakar, spelat in musik, editerat musik (ja, man kan inte spela hela Supper’s Ready på en 49½ minuters sändning ;) , placerat och fixat.  Nu saknas en låt från början och ett ljudklipp av Antony Philips, plus att jag ska mixa och “kompilera” skräpet. Låten i fråga är The Silent Sun, som inte fanns i skivarkivet och som jag således får ta hemifrån.

Att mixa programmet är väl det minst svåra i hela processen.  Då jag har speakarna på ett spår och musiken på ett annat (eller i verkligheten två andra, mer om det snart) kan jag använda mej av inspelningsprogrammets duck-funktion: med lite magi så får man musikspåret att väja till en lägre volym på de ställen det finns ett talspår, och sen är det bara att för hand trimma fejdarna för hand så att det ska låta riktigt bra.  Med lite mindre magi får man antagligen speaken att ducka då det kommer musik…

Att klippa i musik är nåt jag ogillar ännu mer än att prata på den — båda brotten utförs i riklig, men hoppeligen inte osmaklig mängd i programmet.  Jag valde att enligt samma schema jag hade i mitt forna ha ett Långt Spår i programmet, och det blev Supper’s Ready. Suppern är dock närmare 23 minuter lång, och det rymdes inte alldeles i programmet, så ett par av de tystare delarna fick jag editera  bort.  Hoppas ni ursäktar.

Och slutresultatet då?  Är jag nöjd?  Svaret är väl ett utdraget tja.  Programmet är lite ojämnt; nästan allt prat är i början och speakarna i slutet är väldigt korta. Jag insåg såhär i efterhand att jag glömt bort en planeringsteknik av radioprogram, nämligen att man ritar upp sin allokerade tid som ett pajdiagram och så sektorerar man in de olika delarna i den.  Då skulle det antagligen varit klarare vilken ojämn dynamik det nu blev. Men det är kanske bäst att ni bedömer hur dåligt eller bra det gick.  Ja, ni och min producent ;)

Och nu tillbaka till mitt riktiga jobb.

Tags: ,

On the air... (flickr)

I can feel it coming in the air… next weekend. Jepp, gott folk, llaurén gör en oglorifierad retur till radiovågorna detta veckoslut. Undertecknad har äran och glädjen att tota ihop en tredelad programserie om Genesis för Yleradions pensionärskanal. Jag har väl blivit gammal — för gammal för Radio Extrem. Tro inte att det blir pensionärsmusik bara :)

Första showen handlar om Genesis 1967–1975, dvs tiden med Peter Gabriel, och den sitter jag de facto och mixar ihop nu. Det känns fantastiskt roligt att vara i etern igen, och det är lika långsamt att göra radio som förr. Fast eftersom det här är ett bandat program, så gör jag det nonlineärt. Speakarna är klippta och på burk och som bäst kör jag in musiken. Lite fel käns det ändå att man inte kan sampla in musiken digitalt och smälla in den i multitrack-editorn direkt. I stället får man spela in den från CD, analogt, in i systemet där det samplas igen…

Nu är det bara att hoppas att jag får eländet gjort snabbt så att jag (och frun) får ens lite sömn i natt.

Tags: ,

« Older entries

Bad Behavior has blocked 747 access attempts in the last 7 days.

Bear